...vår altan i höstas. Det blev en del bråte över, som vanligt. Och som vanligt tar det alldeles för lång tid innan man får bort den där bråten...  Men nu var det dags, nu hade jag laddat. Jag började lasta min stackars bil, som har fått stå ut med mycket...

...på Selma Lagerlöfs Spa i Sunne i Värmland. Vi, jag och maken, kom hit för några timmar sedan och vi har hunnit med träningspass, kurbad och varsin helkroppsmassage. Drink före maten och meny med olika viner till varje rätt. Fast "smöret" till brödet smakade liniment... det var visst kesella med chili och honung. Gubben blev generad när jag påpekade att det smakade liniment och försökte att släta över med att det var nog våra egna fingrar som smakade så eftersom vi just blivit masserade...  Hm, jag blir kanske lite för frispråkig efter lite vin...

I Expressen kan man läsa om Mia som har hittat sin, av sin far, kidnappade son. Man kan också följa händelseförloppet på Camillas blogg. Får att få hem honom krävs nu pengar. Jag har skickat in pengar och vill uppmana alla som läser om Mias kamp att också göra det. Alla slantar gör nytta, ni vet "många bäckar små...".
 Läget verkar tämligen akut och nu för tiden kan man ju bara lyfta på luren och ringa banken så löser de det. Så RING!! Eller ta fram era små dosor och gå in på internetbanken och gör en liten överföring.
Jag har satt in pengar på Mias konto: SEB  5201 01 330 13,    som man också kan hitta på Camillas blogg.
Alla som har egna barn vet att detta är det man fruktar mest av allt. Att inte få ha sina barn hos sig, att de ska fara illa, att se dem men inte få ta dem i famn, att inte veta var de befinner sig. Allt det som Mia går igenom går inte ens att föreställa sig, inte i sin vildaste fantasi, och om det är nåt jag kan göra för att hjälpa henne, vad som helst, så vill jag göra det. Och nu är det en så enkel sak som att klicka på en knapp och föra över lite pengar. Jag känner redan nu att jag kommer klicka fler gånger.
Så hjälp Mia att få hem sin lille Thor.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

1 Kor 13, 4-7, 13

Det står faktiskt en hel del bra saker i Bibeln...

Sonen 6 år tyckte att det skulle heta En mås flera möss.
Naturligtvis, helt självklart!
Vi får fråga Fredrik Lindström vad han tycker om den...

Vi sitter i bilen och dottern 5 år frågar:
-Mamma, ser man om man har opererat bort blindtarmen?
-Ja, det blir ju ett litet ärr.
-Nej, alltså ser man.
-Ja, man ser ju ärret.
-Men om jag opererar bort den, kan jag se då?
-Ja, det blir ju ditt ärr.
-Men om vem som helst opererar bort blindtarmen, kan den se då?
-Ja, alla får ett ärr.
-Men, hallå, ser man med ögonen om man opererar bort den?
-JA, det är ju bara att lyfta på tröjan så ser man ärret!
-Men mamma! blir man blind?!!

lite fotoexperiment med min nya kamera, håll till godo

                                What doesn't kill you makes you stronger

Åååh det ska bli såå gott att börja äta igen



Riktigt så här mycket kan jag inte få i mig ännu men vänta bara, snart så...
Finns inget så mysigt och gott som en lång frukost med en tidning eller ett korsord.
Läängtar...

...blääää för magsjuka

...behöver jag säga mer....

I morgon bär det av norrut, mot Ö-vik. En mindre släktträff för att ta ett sista farväl av vår lilla mormor. Tänk att man kan leva i nästan hundra år... Och att tänka sig att ha varit med om allt som har hänt de senaste hundra åren, explosionsartad utveckling på många områden. Man blir ödmjuk inför tanken...

Mäh, hallå,
vart tog våren vägen?
Nu har det snöat hela dagen...

Åååh vad det är jobbigt att gå omkring och vänta på ett besked. Att inte veta är snudd på förlamande. Så fort man fått sitt besked kan man i alla fall bearbeta sin reaktion och ta tag i saker och ting. Som det är nu blir ingenting gjort. Vart jag än går åker telefonen med, både den fasta och den mobila. Vovven blir rastad ute på tomten för jag vill inte gå för långt bort och riskera att missa nåt samtal, vilket känns ganska ruttet. Vi tar en rejäl prommis senare när "telefontiden" gått ut. Tur att det inte händer så ofta. Men ju längre tiden går ju mindre blir mitt hopp om att få ett positivt besked, så jag börjar redan nu ställa  in mig på att det blir negativt. Vad är det jag väntar på då? Jo, besked om mitt drömjobb som jag skrev om för ett tag sen. Jag sökte det och väntar nu på besked, men vartefter tiden går blir jag mer och mer skeptisk. Den som får jobbet får ju veta ganska snabbt medan vi andra får ge oss till tåls för att få våra "nej tack". Dessutom är det ju lite deppigt att få ett nej.

TACK SARA!!!!!

En fantastisk föreställning som måste ses!

 

En utlämnande monolog med värme, humor och allvar. Jag både skrattade och grät.

Men skynda, det är inte så många föreställningar kvar. Gå in på Teater Giljotin och kolla deras kalendarium.

Speldagar är torsdagar, lördagar och söndagar.

Mycket nöje!!

 

...ska jag gå på ikväll. Det ska bli jätteroligt att komma iväg, det gör man alldeles för sällan. Min mamma, min dotter och jag ska gå och se Sara Lindh i sin monolog Carola och jag. Den har fått fantastiska recensioner så det ska bli spännande. Dessutom är vi sysslingar och hon är en av mina bästa vänner och vi har spenderat mycket tid tillsammans så jag kommer nog känna igen en del. Återkommer med min recension när vi är tillbaka.
Ha en trevlig lördagkväll!!

aaaaaaaaaaahaha, maken trodde först att det förra inlägget med de klara ögonen tidigt på morgonen handlade om honom men sen kom han själv på att det inte var möjligt...

(för så tidigt är han aldrig vaken)

Ibland finns det så mycket jag vill göra så jag vet inte var jag ska börja och då blir plötsligt inget gjort.
Då gör jag en to do list.
Sen är det bara att bocka av och tusan vad nöjd jag känner mig när listan är färdigbockad. Nu har jag lite saker som bara måste göras och jag får inte fuska. Jag kan inte lura någon att det blivit gjort för det är bara för min egen skull det ska göras och jag kan ju inte lura mig själv, eller...? Så nu måste jag slita mig från datorn, för där hänger jag alldeles för mycket nu för tiden...
 Vad är ditt bästa tips för att få saker gjorda?