Hos mina bagarkollegor flödade fantasin och kreativiteten och det skapades allsköns onämnbara alster...

Slutet gott, allting gott...

Vad hände?

I kväll har sonen gig med sitt band och vi ska stolta stå längst fram.

Med videokamera och kamera i högsta hugg.

Som två riktiga groupies.

Haha, och jag är övertygad om att vi får följa med efteråt.

Själv är jag ju inte så sugen måsta jag säga. Och vi är dessutom några vegosar i vårt sällskap så det är inte så värst stor åtgång på köttet hos oss.

Och så undrar jag om det ekologiska köttet räcker till oss alla. Det är väl det enda man kan tänka sig att köpa om de som säljer kan garantera att det kommer från glada grisar.

Men med tanke på att man står och gör pyttipanna av julskinkan till slut bara för att få slut på den kanske man kan hoppa över den helt och hållet.

Jag tror jag gör det och försöker hitta annat att lägga i grytorna i stället.

Det är priset man får betala för en okristligt tidig morgon. Hade jag suttit på bussen nu hade jag garanterat somnat...

Och då är det här en ledig dag, i den meningen att jag är ledig från sånt som ger lön och pengar på kontot.

Jag har istället bokat in annat som ska hinnas med och för att komma i tid måste jag lämna vovven på dagis tidigare än vanligt.

Så vad ska hända denna dagen då?

Först på tur är akupunktur, som är väldigt skönt och vilsamt när alla nålar väl är på plats.

Sen date med dottern, kul.

Springa förbi en kompis och säga hej och se hur de har det i sin nya bostad.

Samt lite annat smått och gott så här i julklappstider.........

Däremellan ska jag ratta runt min bil och hitta parkering på alla olika adresser.

Men först alltså-vovven till dagis.

Hörs senare,

säger nåldynan Wedin

Vi har just sagt adjö till våra gäster som varit här och ätit söndagsmiddag. Hon har haft fullt sjå att hålla reda på alla 18 personer som suttit runt borden och riktigt knepigt blev det när barnen ätit färdigt och ville gå och leka. Då visste hon inte riktigt vem hon skulle hålla koll på. Hon gick efter barnen en stund och kom sen och gick ett varv under matbordet för att se om någon tappat något gott på golvet.

När de började leka kurragömma tror jag hon gav upp, det var för många olika ställen att hålla koll på samtidigt.

Lite ro fick hon när jag satte mig på golvet och nästan tog henne upp i knät, då var hon lugn.

Men hon har varit tålmodig och jätteduktig med de små som ville klappa hela tiden. Hon har inte morrat eller grymtat, knappt ens försökt gå därifrån.

Jag tror hon blir en riktigt cool dam när hon blir stor, än så länge är hon ju faktiskt bara ett år.

på festen i kväll

typ

inte

men min klänning är i alla fall röd.

Så det så

IGEN!

Det lär bli hårda och tuffa förhandlingar men jag vet nog redan vem som kammar hem segern....

...för jag vill gå på fest...

Eller....??

De har spelat ihop sedan 1968...

När jag förberedde mig och lade noterna på plats blev jag hejdad av en äldre man som sa: Det är mest ditt fel att vi är här igen. Vi hörde konserten igår och tyckte det var så bra så vi vill höra den en gång till.

Att få sjunga för de som sitter i bänkarna med glittrande ögon är fantastiskt.

Tur att det finns några som vill lyssna på oss. Annars hade det ju inte varit någon mening med allt övande, ;-).

Jag har aldrig haft problem med mörkret men jag vet att många tycker att det är jättejobbigt. Jag tänker inte komma med nåt flåshurtigt råd att man kan tända många ljus, eller sitta framför brasan. Jag kan bara uppmana till att försöka hitta sitt inre ljus, hitta saker att glädjas åt som inte påverkas av hur det ser ut utanför oss.

Jag vet inte om det är det som gör att jag inte tycker att mörkret är jobbigt.

Eller så är jag helt enkelt så självupptagen att jag inte har tid att se att det är mörkt...

Jag är tacksam för att jag får sjunga

Jag är tacksam för min familj

Jag är tacksam att den här dagen äntligen är över och jag får sova

:-)

(alltså, jag tittar på hockey..)

Idag har jag tänkt på bastun hela dagen för att försöka minnas hur det är att vara varm.

Jag går en omgång akupunkturbehandlingar och då klär man ju av sig nästan allt och för att inte frysa ligger man under en värmelampa. Den hjälpte inta kan jag säga. Jag sa till att jag frös och undrade om lampan var på. Jodå, den var på, på det högsta...

I morgon blir det absolut långkalsonger

Jag vill ha kläder som passar för nordpolen som står emot snö och hårda vindar.

Har nämligen blivit väääldigt frusen på gamla dar.

Vovven hittade två nya kompisar i skogen och kommer nog att sova resten av dagen, hon har redan slocknat...

Och igår tänkte vi pröva nåt nytt ställe när vi ändå var i närheten pga ett annat ärende. Så vi gick in till ett som jag trodde var ett fint ställe, det är i alla fall anrikt och har funnits sen slutet av 1800-talet. Det har nog haft dagar av klass och finess men av detta märktes intet.

Det var uppdukat en lunchbuffe, litet brunch-aktigt om ni förstår, med både kallskuret och varm mat. Vi gick ett varv och kollade vad som fanns, vilket inte var så mycket det var bara utspritt på en stor yta så det skulle se mer ut... Så högg vi in, eller, tog av det som fanns kvar för det fylldes inte på särskilt ofta.

Det kallskurna var tråkigt, smakade ingenting. Det varma var tråkigt, smakade ingenting. Det enda som smakade någorlunda var Jansson frestelse. I grönsaksväg hade man skurit upp några gurkor och ett gäng tomater och lagt på ett fat, kvar var torra gurkskivor och ytterkanterna på tomaterna.

Till efterrätt kunde man ta en chokladpannacotta, som på toppen hade fått ett gelelock, det petade vi bort, och själva pannacottan smakade - ingenting, inte ens choklad.

Hur kan man laga så mycket mat att man kan duka upp till en buffe och lyckas med att tappa bort ALLA smaker?! Det är ta mig tusan en bedrift, skickligt rent utav.

Vi var klara på ca 20 min och det kostade oss 550 kr, men det var inte värt mer än 50...

Och nu när jag sågat stället längs fotknölarna vågar jag knappt säga var vi var men ingen annan ska behöva betala för den maten så, snälla, håll er undan från Djursholms Värdshus.