Nu har vi jobbat i nästan två timmar ute i en liten skogsdunge.

Både vovven och instruktörens egna två hundar har fått spåra. Vi har gjort både personspår och blodspår och hon fattade precis vad hon skulle göra även om hon blev lite trött innan det ena spåret var slut. Vi gjorde det nog aningen för långt.
Personspåret som vi gjorde först var det svåraste och där kroknade hon lite innan det var slut. Hon lade sig ner och började tugga på pinnar istället för att spåra. Ibland vände hon sig om för att se min reaktion och för att kolla in om hon gjorde rätt. Där måste vi träna upp hennes självförtroende så hon kan känna sig mer säker på sig själv.

När vi sen kom till blodspåret var det ingen tvekan om att hon visste vad hon skulle göra. Hon nosade på varenda liten droppe jag lagt ut. Allra sist låg det ett märgben som belöning som hon hade väldigt bråttom med till bilen för att få ligga och tugga ifred.


På med selen.



Spåra spåra.



Hittat!!

En riktigt rolig eftermiddag som absolut givit mersmak.