Oj vad mycket hundar och alla var lösa och glada och snälla. Hon hälsade och lekte och busade och sprang, och hade koll på mig emellanåt. Jag är lätt att känna igen i mina knallröda kläder och det är roligt att se henne när hon kommer på att hon ska ta reda på var jag är. Plötsligt sätter hon huvudet högt upp och spanar runt och så fort hon fått syn på mig slappnar hon av och leker vidare.

Det måste vara en härlig känsla att få springa så mycket man orkar utan att det tar stopp, för det gör det ju aldrig på Gärdet. Gigantiska ytor och inget koppel- himmelriket.

Men jag undrar om det är löp på gång för hon verkar lukta väldigt gott...