...har vi kunnat börja gå på små promenader. Hon trippar med så fint i kopplet
 och har t.o.m. lyckats "göra ifrån sig"utanför tomten.
 Tidigare har hon hållit sig tills vikommit hem igen, de vill ju inte lämna "visitkort" där de inte känner sig
 hemma i rädsla för att röja sin identitet. Nån kvarleva från tiden som vildhund, då det var förenat med livsfara att visa att
man fanns innan man kunde försvara sig ordentligt. Sen sover hon så gott när hon kommit in. Och jag får äntligen mata
min hungriga stegräknare, den blir visst aldrig mätt och nöjd...