Jag hittade en gammal bild på vovven, eller, gammal och gammal, den är ju bara några månader gammal men vovven är sig liksom inte riktigt lik    ....om man säger. Hade nästan glömt bort att hon varit så liten...

...och trodde att hon var en fågel

Äntligen hemma igen! Idag fick jag hämta hem vovven.
Hm, det låter som om hon varit borta i flera veckor men det är ju faktiskt bara två nätter, och hon har haft det jättebra.
Hon kom hem, nosade runt lite och gick till köket och lade sig och sov, en hel timme. Lyfte lite på huvudet och somnade om i en timme till. Nu är hon pigg och knaprar på sitt nya ben, mycket nöjd. Och vi behöver inte längre sakna ljudet av hennes tassar, hääärligt.

Vovven har varit hos gammelmatte (uppfödaren) sen igår för vi skulle ut på kvällen. Ännu är hon för liten för att vara ensam flera timmar så hon fick sova över i sitt gamla hem. Idag när jag skulle hämta hem henne var hon låg för nåt, någonting har hänt som gjort henne rädd och reserverad. Kanske är det hela situationen med ny miljö en hel natt, fyra andra hundar att hålla koll på och finna sin plats i flocken. Vad som än har hänt bestämde vi att inte ta hem henne förrän hon är trygg och lugn och har funnit sig bland de andra hundarna. Så vi är utan hund. Oj vad fort det gick att vänja sig vid att hon är här. Vi sitter och saknar ljudet av tassarna, hennes haka i knät, blicken vid sängkanten "Vakna matte", sucken när hon nöjd lägger sig tillrätta. Hoppas att hon finner sig bland vovvarna snart så hon får komma hem!

Bloggtorka, sorry, hur gör man för att komma ur det. Skriver om vad som helst? Jag kan ju alltid lägga upp bilder på vovven. Så här ser hon ut när hon tittar på när barnen gör sina mellis-mackor. Hon väntar troget på att någon ska tappa något...

Ok, ny kamera... vem blir första modellen? Gissa....






...hon kanske skulle hetat Snövit...

Leka matte?

Javisst kan vi leka!



hoppa hoppa



rulla rulla



och så här trött blir man efter att ha letat leksaker och lekt kurragömma med matte

snark snark

Vi fick tips av min kusin, som utbildar sig till hundinstruktör, att göra en slalombana av strumpor. Där skulle vi lotsa vovven mellan strumporna utan att hon skulle plocka upp dem. Detta för att få henne att inte äta upp våra kläder. Det gick faktiskt riktigt bra redan första gången och hon blev så trött så hon till slut låg med strumporna mitt framför nosen och orkade inte bry sig om dem. Sen fick de ligga kvar på golvet ett tag bara för att retas lite men hon ville in te ha dem.



 Så det var ett bra tips. Vi får nog öva det flera gånger för att påminnna henne, men det slog mig att den typen av övning kan man ju använda om det finns fler saker man ska låta bli eller vänja sig vid. Kanske om det finns nåt hon tycker är läskigt så lägger man ut det på golvet så hon får gå omkring bland det otäcka tills hon upptäcker att det inte alls var så farligt.

Stackars vovven, det blir inte mycket lekt när både matte och lillhusse är sjuka...

...möttes jag av ett par klara pigga ögon och jag förstod genast att vovven mår mycket bättre idag. Skönt. God aptit, lekfull, och spring i benen, allt som det ska vara.
Härligt med en ny dag!

...har vovven fått. Om jag försöker gå ut när hon ligger och sover låg hon inte alls och sov som jag trodde, hon vilar bara lite lätt och hör allt jag gör. Skulle jag då bara våga gå ut genom dörren springer hon dit på några sekunder och tittar långt på mig genom fönstret. Och jag min dummer får sååå dåligt samvete för att jag försökte lura henne. Så vår nya läxa är att träna på att jag ska gå ut från köket, där vi är för det mesta, och stänga en grind som jag satt upp. Hon får stanna i köket och stå ut med att inte alltid se var jag är och vad jag gör. Jag går till andra rum eller går ut små korta stunder, och visar mig alltid när jag är tillbaka så hon lär sig att jag alltid kommer tillbaka. Det är bara att hoppas att jag gör rätt och att det ger resultat, annars blir det problem längre fram om hon måste lämnas ensam. Än så länge är hon ganska liten men det ska ju tränas ändå. Allt man vill att hon ska göra eller klara av när hon blir större måste tränas redan nu. Så just nu är hon ganska konfunderad och lite låg över de nya rutinerna. Dessutom är hon ju rätt kass i magen, har bara ätit ris idag och jag hoppas det hjälper och att hon är piggare i morgon.

...vovven kräktes just upp ett par trosor...    igen...
så nu är hon portförbjuden i tvättstugan
dessutom har hon världens diarre', åt nog för mycket snö igår...
så  nu är det risavkok som gäller

...är det som går vid min sida när jag är ute med vovven. Aldrig har jag väl pratat med så mycket folk som efter vovven kom in i mitt liv. Nu låter det som att jag tidigare var en riktig mussla men det var jag inte, det var bara det att när jag var ute på promenad eller gick omkring på stan så pratade jag ju inte med främlingar som jag stoppade mitt på gatan. Hihi, det hade just sett snyggt ut... hade nog blivit inlåst så småningom. Men nu, med vovven är det jag som blir stoppad. Folk vill klappa och hälsa och är det inte personer som stoppar mig så är det vovven. Idag såg vi en dam med en väska på hjul och vovven blev väldigt konfunderad, Jag kunde inte få henne med mig. Till slut sa jag till damen som närmade sig, att vi måste nog titta ordentligt på hennes väska innan vi kunde gå vidare. Som tur var var det en dam som själv haft hundar och förstod att hon drog på något spännande. Men hon gick inte förbi oss utan stannade och pratade och hälsade på vovven som till slut var nöjd med sin inspektion och vi kunde glatt gå vidare. .... tur att det inte var värsta snyggingen som kom, det hade ju låtit lite konstigt att säga att vi måste inspektera hans utrustning...

Jag kan absolut inte för mitt liv begripa att hästbajs skulle vara så himla gott! När vi hämtar dottern i stallet så dammsuger vovven stallbacken på varenda liten bajsklutt, och när vi kommer in i stallet moppar hon stallgolvet med sin tunga. Det går inte att få kontakt med henne och när jag drar i kopplet håller hon emot med all sin kraft. Hon är stark och hon kommer bli jättestark när hon är stor... Bara att hoppas att hon tröttnat på detta "godis" när hon är fullvuxen...

                                               

Så skulle vi återigen träna på att vara ensam hemma. All mat undanstoppad, vovven rastad och lite trött. Hon lade sig på köksgolvet och somnade. Bra, dags att skrida till verket. På med kläder och ut på promenad. Jag kikade in genom köskfönstret och såg att hon fortfarande sov, hon vaknade inte av att jag öppnade dörren och gick ut, bra. Jag dristade mig till att ta en promenad på drygt 25 min. Väl hemma igen såg jag genom fönstret att hon inte låg där jag lämnade henne, och inte i sin korg. När jag kom in mötte hon mig i trappen, och vilken blick.... VAR har du varit? sa den. Jag försökte låtsas som ingenting och plockade igenom posten och lite annat. Efter en stund hittade jag henne i hallen, på dörrmattan, på mina skor. Hon hade t.o.m. tagit fram ett av skosnörena, nästan som om hon vaktade dem så jag inte skulle kunna gå ut själv igen.



(Jag har koll på dig sörru, matte)

Hm, undrar om jag någonsin kommer komma ut igen...

Oj vad svårt det är med sjuka djur. De ser så eländiga ut men kan inte säga vad som är fel. Nu är det vovven som fått problem med sina ögon som rinner. Ibland är det ena ögat lite svullet och hängigt och om hon då hänger lite med huvudet ser det ju för ynkligt ut. Stackars liten, mattes älskling. Vi ska hämta ut lite ögonsalva som jag hoppas kan hjälpa. Tur att hon är lika pigg som vanligt.

Så har vi då debuterat, vovven och jag. Färden till utställningen gick genom ett snötäckt vinterlandskap i gryningen och det var sagolikt vackert. Vi kom fram i god tid och det var bra så valparna fick bekanta sig med lokalen och underlaget. Det fylldes på med hundar och ganska snart var det fullt. Vi träffade syskon och det var kul att se hur lika de var.
Vi fick gå ut i ringen i första omgången och jag hade snälla medtävlande som viskade till mig vad och hur jag skulle göra, tack snälla Sofia och Vissla. Det hela var över på ett kick och vovven kom som 5e valp i sin grupp och då får man en sån här
 

Sen stannade vi ett tag för att se och lära och vänja oss vid hela evenemanget. Och naturligtvis busa med systrarna och brorsan, och mycket bus blev det... Hon sov riktigt gott i bilen hem, och det gjorde nästan jag med... Väl hemma dråsade hon ihop på köksgolvet i en liten hög och verkade nöjd med att vara hemma


Resten av dagen har varit väldigt lugn, hon har bara gått ut för att kissa och sen snabbt gått in igen.
Även jag ser fram emot att få krypa ner och sluta ögonen.