Alla som ser mig med min valp ler så lyckligt, men alla som har haft en valp vet att det inte alls är så  rosenrött och gulligt utan tvärtom ganska förtvivlat ibland. Hm, det är kanske därför de ler slog det mig just.
 De tänker: Aha, hon kommer ner på  morgonen med strumporna uppochner, trosorna på avigan och koftan bakochfram. De vet för de har redan varit där...

Det är ju hoppfullt för det bevisar ju att man kan komma ut "på andra sidan" och fortfarande vara vid liv. Ändå tror jag att min valp är ganska lätt att ha att göra med.
Men jag är nybörjare, det här är min första hund och jag vet inte hur man gör.
Tur att det finns kurser, vi ska börja kurs om några dagar och det ska bli spännande. För hur gör man när vovven biter i borsten när man ska borsta eller handduken när man ska torka, och liksom går igång och biter ännu mer och tror att det är en lek när man säger nej...

Jag får återkomma och berätta om kursen.