Jag har fått ett erbjudande att följa med några hundträningsentusiaster och titta när de tränar sina rottweilers. Jag och vovven ska bara titta, det blir bra passivitetsträning för henne. För mig blir det bra inspiration i två timmar. Kanske t.o.m. bra att ta med ett anteckningsblock...

Nu har vi jobbat i nästan två timmar ute i en liten skogsdunge.

Både vovven och instruktörens egna två hundar har fått spåra. Vi har gjort både personspår och blodspår och hon fattade precis vad hon skulle göra även om hon blev lite trött innan det ena spåret var slut. Vi gjorde det nog aningen för långt.
Personspåret som vi gjorde först var det svåraste och där kroknade hon lite innan det var slut. Hon lade sig ner och började tugga på pinnar istället för att spåra. Ibland vände hon sig om för att se min reaktion och för att kolla in om hon gjorde rätt. Där måste vi träna upp hennes självförtroende så hon kan känna sig mer säker på sig själv.

När vi sen kom till blodspåret var det ingen tvekan om att hon visste vad hon skulle göra. Hon nosade på varenda liten droppe jag lagt ut. Allra sist låg det ett märgben som belöning som hon hade väldigt bråttom med till bilen för att få ligga och tugga ifred.


På med selen.



Spåra spåra.



Hittat!!

En riktigt rolig eftermiddag som absolut givit mersmak.

Vovven vilar



...och det är bra det, för vi ska snart ut och träna.
En privatlektion med hundinstruktör ska det bli.
Sist vi jobbade var hon så ivrig och tyckte det var superkul.

Nu löper vovven...

Igår strax efter kl 14.00 blev vovven biten av en huggorm i nosen.

PANIK!

Hur gör man, vad gör man?
Handlingskraftiga grannar är bra att ha, särskilt när man befinner sig långt ut i ytterskärgården.
Vi fick hjälp med medicin och transport till fastlandet där det väntade 40 min bilfärd till djursjukhuset, när vi kommit fram var nosen som en fotboll....
Väl där fick vi lämna vår älskade vovve över natten. De ville behålla henne för övervakning och sa att "om det händer något så hör vi av oss".
Jag sov många gånger inatt och varje gåg jag vaknade tänkte jag att nu har det gått några timmar till utan att vi hört något.
Inga nyheter är goda nyheter.
Så till slut ringde de idag vid lunchtid och sa att hon var ganska pigg och fick åka hem.

HURRA!

Så har vi en ganska loj vovve hemma, hon har fått morfin mot smärtan och ska hålla sig lugn och stilla i två veckor.
Det ska sägas att vovven låg i skuggan och vilade och ormen kom fram till henne...
Så håll uppsikt över era nära och kära, människor som djur, huggormsbett är inte att leka med.

...HUMLA!!

Nu har den här godingen åkt hem.

...i en hel vecka och det går toppenbra!

Så här kan det se ut när vovven åker bil.

...kom jag iväg till Gärdet som jag tänkt så länge. Vovven och jag gick tvärs över Gärdet fram och tillbaka på förmiddagen idag.

Idag är vovven ganska pigg. Vi har varit i skogen, hon har ätit lite ris och fiskbullar och just nu ligger hon och tuggar sönder en liten nalle. Dieten, ris och fiskbullar, ska vi fortsätta med några dagar till sa veterinären.

Igår skulle jag repa med några kompisar och resten av familjen skulle hålla koll på vovven. De lovade ringa om det hände något. Inget samtal på hela repet, skönt, tänkte jag.

Idag är vovven lite magsjuk så hon får vara hemma från dagis. Jag hoppas att det är något olämpligt hon ätit och att det är över ganska snabbt. Vore jobbigt om hon är sjuk på riktigt.

Vovven ligger utslagen på golvet tvärs över en tröskel. Det ser inte så skönt ut men hon är för trött för att flytta på sig.

Har just kommit in efter en skogstur med vovven och inser att jag måste inventera mina vinterkläder. Det var kallt som tusan och det började snöa.

Vovven vill så gärna vara med, hela tiden.

Idag är det födelsedag!!

...hos veterinären.

I morgon är det dags för ett besök hos farbror veterinären. Vovven ska vaccineras och röntgas.