...på brukshundsklubben så vi hade hela banan för oss själva.
Och den måste ju så klart nosas igenom först innan man kan göra något annat så vi båda började med att se oss omkring.
Sen skred vi till verket.

Vi började med hopphindret.

Sitt. Stanna.



HOPP!!



Och så in till fotposition.
Toppen!

Lite apportering. Den är lite tung den nya apporten och hon blev lite förvånad första vändan och tappade den nästan. Sen gick det bättre. Hon vet vad hon ska göra.

Efter lite lek med boll som studsade hysteriskt i den gropiga terrängen ville jag se om hon skulle våga klättra lite. Jag klättrade upp först och hon kom faktiskt efter. Hon tyckte dessutom att det var så roligt så hon sprang runt och gjorde om det två gånger till, helt självmant.



Här klättrade vi. Bra för självförtroendet att hon vågade.