Just nu är trädgården ett eftersatt kapitel. Av den enkla anledningen att vi båda jobbar heltid och att intresset för tomten kanske inte är brinnande på samma sätt som hos grannarna....

Ja, ni fattar vad jag menar. 

Jag tycker att det är trevligt att påta lite i trädgården och det rent av kan kännas lite meditativt, men jag är inte där precis hela tiden. Och de sista månaderna inte alls. Den trädgård vi fixat med mest i sommar har varit den ute på landet. 

Så när det idag gick förbi två syrliga damer som spanade genom buskarna blev jag faktisk ganska illa berörd. Det syntes tydligt att de inte gillade det de såg, de tittade och gick någon meter och tittade igen. 

Och genast fick jag känslan av att jag måste ut och göra fint i trädgården, men inte för min egen skull utan för att slippa tanternas granskande blickar och menande kommentarer. 

Usch!

Ska nog börja titta på lägenhet ändå.

Å andra sidan kan jag ju njuta i min fixade trädgård, om jag kommer så långt.