Jag kom hem igår och hittade vovven i sin säng tuggandes på en pinne, nöjd och glad.
 Jag kan se henne framför mig när hon bär in pinnen; väldigt stolt trippandes med pinnen i munnen,
huvudet högt och öron som fladdrar.

Hon har bara ett mål och det är korgen, ensam med pinnen.
Lycka.
 Hon gav pinnen full och odelad uppmärksamhet en lång stund.
Målinriktat skalade hon av alla småkvistar som hon i sin tur delade i småbitar tills allt var förvandlat till flis.
 När hon var klar föll hon i djup sömn nöjd med sitt "mission complete".

I morse kl 05.00 vaknade jag av att vovven satt bredvid min säng och hulkade och kräktes.
Yrvaken och förvirrad undrade jag oroligt om hon blivit sjuk. ...men nej, det hon kräktes upp var kvistflisor och lååånga granbarr. Hon hade tagit en kvist från vår avdankade gamla gran som ännu ligger kvar ute i trädgården.

Hm, typiskt, i morgon slängs den på brasan...