Måndag morgon...
Varför är de så jobbiga ibland? Är det för att man redan börjar längta till helgen och inser att det är så långt dit?
Min mormor älskade måndagmorgon. Hon kunde kliva upp kl 05.00, tända en brasa och sätta sig framför den och sticka och bara mysa. Och såg verkligen fram mot en helt ny vecka. Det låter ju helt ljuvligt. Tror att jag ska försöka anamma mormors inställning. Om man redan på söndag kväll gör klart med att leta nycklar, packa väskor och lägga fram kläder behöver ju inte starten på veckan bli så hysterisk så man hatar den. Bättre med en lugn start. Nu är inte morgonen hysterisk direkt men lite nycklar har vi allt fått leta idag. Inte kom de fram så vi fick ta fram reservnyckel och hoppas på att de dyker upp.
Själv måste jag ta tag i min bil som brakade ihop igår, måste nog ringa bärgare för jag vågar inte köra till verkstaden med risk för att nåt hjul trillar av på vägen dit...   känns bara så väldigt dyrt...

Som sagt, ny vecka, nya äventyr...